Den lilla pärlrönnen, Sorbus koehneana,  har nu vuxit på sig så att jag kan klippa kvistar och få vackra bär. Nu innan de är mogna är de så fint ljusgröna. De vore fina till en krans tillsammans med andra bär. När jag köpte mitt exemplar var det toppat till buske, men jag har börjat stamma upp den till ett miniträd. En riktig liten skönhet är det! När jag började trädgårdsutbildningen var jag mest intresserad av blommor och perenner, men när jag såg denna buske, blev det en anteckning i mitt block: Köp den!

Den blir bara 2-3 m hög, härdig till zon 4-5.  Små sirliga mörkgröna blad som blir orange och vinröda på hösten och bären blir kritvita med mörk vinröd fluga och skaft. Den är så söt och fåglarna ser ju inte bären. När höstfärgerna kommit klipper jag mer och försöker konservera i glycerin. Någon som kan konsten? Jag gissar att jag varit för sent ute förr, när det inte har gått.

Idag startar rean! Rabatten ökar 10 % för varje dag till och med torsdag! (Fre-sö säljer vi i Salsåker till 50% rabatt) Årets sortiment av buskar, perenner, barr och rosor reas ut, billigare för varje dag! Hur länge vågar du vänta? Vecka 38 är det 50% rabatt i Överbilla. Se öppettider under fliken BillaBlom plantskola eller ring 0736-372212. De nyhemkomna buskarna ingår inte i rean men är efterfrågade så vi tog hem lite extra i höst.

Syrenhortensian, Hydrangea paniculata ´Grandiflora´, är en härdig sort, zon 5,  som lyser upp många trädgårdar på hösten. Kallas också höstsyren – kul att ha något fint på hösten också. Den kan bli flera meter hög men tål beskärning bra och skulle den mot förmodan frysa in gör det inget för det är bara bra att beskära på våren, då blir det mer blommor.

Även några av den så kallade djävulsbusken med mörkpurpursvarta blad finns nu. Visst blir syrenhortensian fin med den busken som kontrast i bakgrunden! Silverbusken med medelhavskaraktär finns nu och några chokladkörsbär och gula krikon, en sorts plommon. Även några snöbollsbuske och äkta fläder. Alla härdiga bra sorter.

Alla möjliga frukter mognar nu, så även de snygga plommonlika frukterna på perennen indiskt fotblad, Podophyllum hexandrum. I Perennboken av Marie och Björn Hansson står att hela växten är giftig, men från flera källor har jag hört att frukten är ätlig, men ska smaka jäst. Ja jag är då inte hågad att smaka, men plantan är en verklig prydnad, fina blad också.

Indiskt fotblad, Podophyllum hexandrum

Jättegoda plommon får vi i mängder från vårt gamla Czarträd. Inte så tåligt träd, bara zon 4, men ack så goda plommon. Blålila skal och ett saftigt gulgrönt fruktkött som släpper från stenen. Jag äter massor varje dag.  Den finska sorten Sinikka ger också ganska många goda, söta plommon i år, fast de är små. Trädet är härdigt till zon 6 – det syns stor skillnad mot Czarträdet, som ändå har repat sig från ifjol,  då jag trodde att det var på väg att dö.

Sinikka blåplommon

Har du något bra recept att rekommendera för allt vi inte hinner äta upp?

Den kombination jag valde på försommarn börjar nu visa att det var rätt tänkt. Rosen ´Queen Elisabeth`, behöver bara något år till på sig för att bli riktigt stor, men den är inte så härdig så jag får vintertäcka och hoppas. Rosen ska vara solisten i den här planteringen, störst och finast , men jungfruhirsen – det transparenta gräset har växt kopiöst i år. Det trivs tydligen i värme. Jungfruhirsen förstärker rosens romantiska stil, men hos mig brukar gräset inte överleva vintern så nästa vår får jag driva upp nya plantor.

De små tvåfärgade blommorna heter indisk fingerört, Potentilla nepalensis ´Miss Willmott´. Vid leverans av perennerna till BillaBloms försäljning kom dessa plantor fellevererade. Jag hade aldrig sett dem förut, och bara namnet Potentilla är avskräckande för mig som ogillar ölandstok (vetenskapligt namn Potentilla). Men nu har fingerörten blivit min favorit! Den blommar hela sommaren, är tålig och väver sig fint in bland andra plantor. Den kommer BillaBlom garanterat att sälja nästa år! Designmässigt är den också en fullträff – den tar igen rosornas runda form, men är mindre i storlek så att rosen får vara solist, och den bygger ut färgtonen inom samma del av färgcirkeln.

I botten av planteringen valde jag den vanliga alunroten, Heuchera ´Palace Purple´, där den mörka färgen tar igen och framhäver fingerörtens centrum. Alunroten marktäcker också bra och håller bort ogräset. Ingen orsak att ändra denna plantering nästa år, ovanligt genomtänkt för att vara i min trädgård som inte är väldesignad. Designtiden lägger jag på andras trädgårdar. Just nu ligger på ritbordet ett uppdrag som är hög tid att slutföra. Sedan tar jag itu med dem som står på kö. Hösten och vintern finns tid för sådant och till våren kan kunden få en rivstart. Också lätt att få tag i de växter man vill ha. När jag designar väljer jag inte bara de vanliga växterna, det finns många fler lättskötta växter. Om du vill ha designhjälp hör av dig! Mer info: klicka HÄR.

Det är möjligt att jag får ta tillbaka det där med ölandstok. Den rosa sorten ´Pink Beauty´är onekligen söt. Kanske…

En del är överblommat i trädgården, men mycket finns fortfarande att använda i dekorationer. I rasande fart satte jag ihop den här innan gårdagens gäster kom. Man ska ju hinna fixa något att bjuda på också! Dekorationen fick vår- och försommarkänsla, bara äpplena ger lite höstkaraktär.

De söta rosorna kommer från min stora kanadensiska buskros ´Therese Bugnet´. Den sätter knoppar långt in på hösten men längre fram orkar de inte slå ut. Fint med knoppar också. Rosen är härdig till zon 6-7. Blommorna är förstås stuckna i oasis som är en cm lägre än krukkanten så att oasisen går att dölja. Ofta häller man på färgat grus eller stenar men sådant hade jag inte till hands där vi var i sommarstugan så jag klippte ett rejält knippe från ampelväxten silvernjurvinda ´Silver Falls´som jag hade i en urna. Silvernjurvindan, Dichondra, tål stark uttorkning, så det var bara att vira ihop och lägga ovanpå oasisen – man tager vad man haver…

Stjärnflockan, Astrantia major, uppe till höger i bilden, blommar igen i trädgården eftersom jag klippte ner den efter första blomningen. Om jag minns rätt heter sorten ´Moulin Rouge´. Den brukar vara riktig mörkröd men den här tiden bleknar den. Det mörkaste röda på kronbladens spetsar tog jag igen med några mörkröda blad alunrot, på bilden syns det ena längst ner. Allt som allt blev det här ganska somrigt. Just rosa, ljusgrönt, slingrande och transparent ger sommarkänslan. Inte så dumt att ha när kvällarna börjar bli mörka och nattfrosten snart är här.

Några träd som jag beskar förra året har jag återvänt till. De har alla svarat bra på beskärningen och inte alls gett mycket vattenskott, de där veka smala skotten som egentligen inte är något att ha. Beskärning i juli-augusti-september (JAS) gör att växtkraften går till att bilda blomknoppar istället för en skog av vattenskott. På bilden syns tydligt att trädet har börjat läka sina sår med kallustillväxt. Det vänstra såret är årets. Det är lagret under barken som växer till och kryper fram och så småningom täcker igen beskärningssåren.

För att förhindra uppkomst av vattenskott har jag inte toppat in grenar helt utan varje gren har en kvist längst ut som är orörd. Skulle jag toppa in allt kan trädet inte skicka sin växtkraft dit utan ploppar då upp med massor av skott längs den toppade grenen. Även några grenar i toppen är helt orörda av samma orsak, de får jag ta itu med nästa år eller året därpå så att trädet får ett viloår. Det får se lite ”ofärdigt” ut ett tag. Den röda flaskan är inte saft till mellanmål, utan T-sprit som jag rengör verktygen med så jag inte sprider sjukdomar mellan träden.

Även på detta träd finns en del kvar att ta ett annat år. Här tog vi ändå bort de grenar som växte rakt upp så blir trädet inte så högt. Eftersom trädet alltid vill uppåt – vem vill inte det?- blir det nödvändigt att kontinuerligt ta bort de skotten. 

Torra, döda grenar går alltid att ta bort oavsett årstid, så länge man inte skär in på frisk ved.

Inte nu i alla fall behöver jag köpa importerad frukt, när mina frukt och bärsorter mognar eftersom. Jag köpte lite bananer och satsumas, men plockade ur dem ur fruktskålen, mina egna frukter räcker egentligen. De sista av plommonen ´Czar´ är snart i magen – en stor del av 15 liters skörd har gått den vägen – och olika äppelsorter mognar allt eftersom. Mitt äldsta träd har 11 inympade sorter(eller är det 10?). Sju sorter får vi smaka i år.

I fruktskålen ligger ´Melba´ som vi tycker bäst om av de sju. Stora och saftiga med balans mellan sötma och syrlighet. Vindruvorna ´Zilga´ är precis mogna och päronen ´Suvenirs´ är goda och saftiga redan nu men behöver några dagar till inne i värmen för att bli helt mogna. En hink full plockade jag sist när jag var till trädgården i Nordingrå. Och mer plockar jag under helgen. En stor skål med  söta sibiriska björnbär är inte heller dumt att ha.

Både päronet, zon 5 och björnbäret, zon 6 är lättodlade sorter som hittats i Ryssland. Vill du läsa mer om björnbär, skriv in ordet i sökrutan uppe till höger (den med förstoringsglaset) och tryck på Enter-tangenten, så kommer tidigare inlägg fram. Bägge finns numera att köpa – inte överallt men åtminstone hos BillaBlom till våren.  Vill du vara säker på att få tag i dem så går det bra att reservera redan nu som en del redan gjort. Även familjeäppelträd finns att reservera. Nytt för 2015 är äppelträd med så mycket som 5 sorter! Ännu fler sorter går att beställa om du är snabb! Telefonnummer och mailadress finns under fliken ”Kontakt”.

Fast jag tycker bäst om våren skulle jag inte vilja avstå hösten. Det är så mysigt att sitta inne i stugan och elda i täljstenskaminen, och tänk vilka lysande dagar med alla höstfärger! Den lilla spirean ´Candlelight´ som är limegrön hela sommaren tar ett sista tag före vintern. Med de bruna fröställningarna är den användbar i dekorationer. HÄR kan du se en bordsdekoration där jag har använt spirean.

Den vingade benveden, Euonymus alatus, vill inte vara sämre den och börjar byta färg till lysande cerise. Sällskapet bakom är smällspirea, Physocarpus opulifolius, ´Dart´s Gold´ och den mörkröda heter ´Summer Wine´. Under sommaren är ´Dart´s Gold´ lika limegrön som spirean brukar vara, men mörknar lite under hösten.

Benveden med sortnamnet ´Compactus´ är ny hos mig för i år. Den har större blad än den vanliga, blanka och mörkgröna under sommaren, och busken blir bara meterhög med täta grenar. Den uppges härdig till zon 4, men håller klimatförändingen i sig ska den klara sig även här på norrsidan i Nordingrå.

Ett av mina favoritträd är ullungrönnen, Sorbus ´Dodong´, inte bara för den magnifika höstfärgen utan för sommarens blanka mörkgröna blad som ger lite exotisk känsla. Men så kommer den ursprungligen från Asien.

Klicka HÄR så får du en förklaring till varför det blir höstfärger. På engelska, men om du högerklickar och väljer ”Translate to English” kan du sedan klicka för svenska. Annars är det värt att titta på sidan bara för bilden. Den överträffar då mina stackars höstfärger!

I dotterns trädgård finns massor av aronia. Snabbplockade är de och dubbelt så nyttiga som blåbär, så jag måste bara prova om det går att göra något gott av dem. Iförrgår gjorde jag en liten sats marmelad med lika delar mosade aronia och jordgubbar. Väldigt gott och fin färg, men tyvärr finns det så lite jordgubbar i min frys, så jag får hitta på något annat. När jag var på Nordvik sist fick jag tips av en annan kursdeltagare om att aronia är gott till rårörd saft. Så jag gjorde ett litet test med samma tillvägagångssätt som min bästa svartvinbärssaft. HÄR finns receptet till svartvinbärssaften.

Aroniasaften blev riktigt god, en anings beska känns fortfarande från bären, men som måltidsdryck är den toppen.

Receptet:
Ta fram en rostfri kittel eller skål och lägg i 1 liter aroniabär, 1/2 skivad citron (välskrubbad och helst eko), och 2 tsk citronsyra. Häll över 2 l kokande vatten och låt stå svalt i 3 dygn. Sila genom ett durkslag (går lätt och fort då bären inte är mosade) och rör ner 2 dl socker och konserveringsmedel om du inte fryser saften.

Igår fick jag fler tips när jag träffade massor av trädgårdsfolk på ett möte med Höga Kusten Fritidsodlare. Margas recept är också värt att prova. Här kommer det:
1 kg mixade mosade aroniabär (som varit frysta) blandas med 6 dl vatten och får dra i 2 dygn. Rör om ibland. Sila och frys in. Det blir ca 0,75 l råsaft. Ta fram och drick råsaften som den är – rena hälsobomben, eller sockra och späd med vatten.

Flera tips: Blanda aronia med äpple eller rabarber till sylt eller saft.

Ja nu ska väl inte bären måsta hänga kvar tills fåglarna tar dem eller de ramlar ner!

Mannen med maskinerna hjälpte mig med beskärning idag – ja det brukar höras när han är igång – därav namnet. Bra att få hjälp av en motorsåg när det är nödvändigt. Man ska inte kapa grenar grövre än 10 cm, fast bättre att ta tidigare, vilket vi inte gjort. För rätt många år sedan fick vi tips om att hålla nere den ståtliga lönnens höjd med beskärning och det misstaget syns nu. På vår stora tomt invid skogen finns heller ingen som helst orsak att hålla nere storleken på träd.

Lönnar gillar inte beskärning så man ska ta bara det nödvändiga och medan den är liten. Vi höll på flera höstar och tog bort större grenar och med åren har lönnen utvecklat många sår i barken.

Jag har varit rädd att någon gren ska falla ner över bilen som brukar stå där, men när vi idag tog bort en gren med stor skada ser jag att det inte har gått röta in i grenarna. Faktiskt har den mycket växtkraft som försöker valla över. Det syns här på bilderna hur den försöker, men där vi hade lämnat en stump får trädet jobba länge för att täppa till såret. Det är av misstagen man lär sig!

Beskärning görs bäst på äldre träd i JAS; juli, augusti och september, men viktigast är HUR man beskär och inte NÄR. Däremot ska man inte beskära om det är kallare än 10 grader. Så idag tog jag beslutet att beskära lönnen och äppelträden här hemma i Överbilla. Jag hinner inte med annan tid på året. När bästa tiden är, har jag mycket trädgårdsjobb och beskärning hos andra, och tidig vårbeskärning ger så mycket vattenskott och några enstaka träd, däribland lönn, tål inte vårbeskärning.

Mer om beskärning hittar du här på bloggen om du skriver in det ordet i sökrutan uppe till höger. Det finns ockås en liten beskärningsskola på 3 delar.

Solen glittrar så fint i den första snön som lagt sig på de få växter jag har hemma i Överbilla. Tre stora tujor, två bolltujor, en fågelbogran, och en okänd gullbarrig växt.

Sockertoppsgranen har redan förberett sig inför advent med röda kulor. Det är den giftiga besksötan som dykt upp , jag vet inte varifrån, och slingrar sig in i granen. I Nordingrå har jag besksöta, HÄR kan du läsa om den.

Här kommer en till superbra marktäckare. Fortfarande nu i november är den grön – eller – ja, grönvit. De vackra bladen är det bästa med den här krypande perennen. Rosenplister, Lamium maculatum ´Beacon Silver´, fyller snabbt upp en yta, både med fröplantor och genom att stjälkarna rotar sig eftersom där de ligger ner. Den blommar också fint nu och då under sommaren.

Bilden här nedan är från Örnsköldsvik, dit jag var i dag. Efter besöket på Skatteverket med genomgång av bokföringen till min lilla firma ( ja, det gick bra – den här gången) gick jag till Arkenbiblioteket. Där utanför växer ullungrönnar längs hela gatan, alla med rosenplister runt fötterna. Snyggt och praktiskt, speciellt för att rosenplistern inte kan sprida sig längre än till kantstenen. Sedan tar ju asfalten vid. Så då förstår du växtkraften…Klicka HÄR så kan du se ullungrönn i höstskrud – ett av de snyggaste träden för zon 5. Den blåa kakelranden på Arkenhuset ska symbolisera vart havsytan nådde en gång i tiden. Mot vänster sluttar gatan brant ner mot hamnen så det gäller flera meters landhöjning. Här i Höga Kusten höjer sig ju landbacken med ca 1 cm per år! Mycket därför området har valts till ett världsarv.

Marktäckare håller inte bara bort ogräs, utan mikrolivet i jorden blir också bättre än både med öppen jord och med gräsmatta. Här syns hur löven singlat ner och ligger kvar. Så småningom dras de ner i jorden av daggmaskar som gör jorden lucker och gödslad. Många fler marktäckare har jag skrivit om, du hittar dem genom att skriva ordet ”marktäckare” i sökrutan längst upp till höger här på bloggen. Åsså klicka Enter förstås!

Näverhäggen, Prunus Maackii, passar verkligen här i norr där vi har riktig vinter! Den är härdig till zon 7 och trivs faktiskt bäst i norr, och dessutom är den blanka, flagnande gulbruna barken så fin mot vit snö. Jag håller precis på att rita in näverhäggen i en trädgård som ska anläggas i Jämtland. En del säger att det nästan krävs ett kalfjäll för att ta död på den, så den är ett säkert kort. Vid val av trädgårdsväxter är det bra att först börja med en stomme av säkra växter, och sedan, om man vill, krydda upp med lite känsligare arter. I boken ”Trädgård i kallt klimat” finns många härdiga växtförslag att välja ur och Rydlinge handelsträdgård i Skellefteå har en bra hemsida med trovärdiga zonangivelser. De sydliga plantskolorna ska man inte tro så mycket på. De vet för lite om våra förhållanden och har ofta för låga zonangivelser, för säkerhets skull gissar jag.

Självklart att näverhäggen är tålig då den kommer från Korea, Manchuriet och östra Sibirien. Artnamnet maackii kommer från den ryske upptäckresande Richard Maack som hittade trädet. Ändelsen ii i artnamnet visar att växten är uppkallad efter en person med det namnet som står före.

Fler fördelar är att den inte angrips av häggspinnmal som den vanliga häggen och har även en vacker gul höstfärg. Dessutom växer den fort. Ett så bra träd borde finnas i varje norrländsk trädgård! Varje år väljs en ny årets perenn, skulle det väljas årets träd, skulle jag föreslå näverhäggen!

För min egen trädgård har jag inga planer – tänker jag. För när jag designat andras trädgårdar blir min lite hipp som happ. Men jag ska i alla fall planera för ett nytt inglasat uterum vid sommarstugan, då det vi hade försvann när den fina utbyggnaden kom till. Och så ska jag planera för ett stort växthus och ett tillhörande trädgårdsrum i asiatisk stil. Jag har precis fått klart ett uppdrag med en del i asiatisk stil så jag får väl knycka lite därifrån. Och så ska jag så äppelträd. En dröm är att få fram en egen äppelsort. Om så där en tio år får jag skörd, blir spännade att se om det bara blir suräpplen eller kanske en ny fin sort som jag får ge namn.

Ikväll hittade jag i matkällaren några kvarblivna Aromaäpplen från vårt träd som även har många andra inympade sorter. Sju sorters äpplen fick vi på det trädet i höstas, så i kärnorna från Aromaäppplet finns säkert goda gener från någon av de andra sorterna. Loboäpplen från det trädet har jag också kvar så nu ska det sås. Hoppas att det allra godaste äpplet på trädet, Melba, har fått ge lite av sina gener. Melba och Lobo har dessutom samma moderäpple. HÄR kan du läsa om det och vad moderäpplet har med datorer att göra !! Undras om äppelkärnorna ska stratifieras, säkert någon av er läsare som vet. Många träd- och buskfröer brukar ju behöva den behandlingen. Äpplena har i alla fall fått 3 plusgrader i matkällaren så det kanske räcker i så fall.

Aromaäpplet är fortfarande fint efter så lång lagring, så ikväll ska jag njuta ett ekologiskt närodlat äpple och läsa den nya trädgårdskalendern som kom på posten för recension. Recensionen kommer om några dagar, men visst verkar det bra med en kalender där man har kvar trädgårdsårets händelser. Det får ingå i mina planer för det nya året.

HÄR hittar du många fler som bloggar om planerna för trädgårdsåret.

Första dagen för i år var jag ut i gamla fårhuset där mitt odlingsrum numera finns. Bara för att passa på att blanda såjord medan det inte var så många kallgrader. Såjord kommer jag att behöva en hel del för trädgårdskurserna där vi ska börja med att så frön första gången. Det är i högsta grad rörigt i odlingsrummet men vad skönt det kändes att stoppa fingrarna i jorden och ha en växande framtid!

De enda två frösådder jag har börjat med inne har faktiskt grott. De långa stråna i förgrunden är gammalt frö från den limegröna hängamaranten ´Green Cascade´som jag provsådde några stycken för att testa innan vi använder fröna på kursen. Men den stora överraskningen är äppelfröna som grott. HÄR kan du läsa om mina planer på att få nya äppelträd. Frön från träd och buskar brukar behöva en kall period för att gro, gärna med en period i värme först. Så jag haft dem inne i värme några veckor och tänkte faktiskt ställa ut dem under snön idag. Till min häpnad har redan två små groddar tittat upp ur krukan! Tydligen räckte temperaturen där äpplena låg i matkällaren som kylbehandling. Så nu får de vara kvar i den goa värmen!

Gårdagen tillbringades i sommarstugan, inne och ute. Mannen med maskinerna höll till ute och började ta ner två gamla björkar som skymmer utsikten mot havet. Björkarna tar ju  all näring och vatten inom ett stort område. I närheten står den vitbrokiga lönnen ´Drummondii´ som ska nu får chans att ta sig. Och ljust och fint blir det. Björkar har vi i överskott av, på överdelen av tomten och i skogen förstås! HÄR kan du se lönnen, ett av mina favoritträd. Otroligt vackra blad!

Visst är utsikten mot havet fin även vintertid, nu när isen ligger spegelblank!

Själv höll jag mig inomhus då förkylningen förvärrats och frossan sitter i kroppen , vilket den gör fortfarande trots alla naturmedel. Då är det skönt med en kamin som går för högtryck. Bara att lägga in mer och pressa upp temperaturen så högt jag vill. Skön strålningsvärme mot en frusen rygg!

Två serier med tips på bra växter kommer här på bloggen framöver. Nya, populära och trendiga sommarblommor blir ena ämnet med inspiration från ett webinarium med Trädgårdsakademin. Det andra ämnet blir E-plantor, alltså extra bra sorter av träd och buskar. Så titta in igen om du vill ha inspiration inför sommaren!

Det är kul att ha en växt som minne från semesterresan, men man brukar inte få införa krukade växter på grund av jordburna sjukdomar. Så då blir det sticklingar eller frön. Mimosan i vårens buketter är en av mina favoriter, så den liknande acacian som växte vilt blir mitt försök. Överallt längs vägarna i den södra delen av ön blommade acacian med härliga fluffiga gula bollar. Den doftar inte som bukettmimosan men ser precis likadan ut.

Med sticklingarna i stoppade i en petflaska med några droppar vatten klarade de resan hur bra som helst. Bara att klippa upp flaskan när de ska planteras.

Acacian har faktiskt blivit så invasiv att man på Cypern måste bekämpa den. Den tar lätt eld i det torra klimatet och elden sprider sig till andra växter, till exempel vackra mörkgröna enar som kan ta 40 år på sig att komma tillbaka. När vi gick en botanisk vandring, som jag ska berätta om senare, såg vi hur man både sågade ner acacior och förgiftade med glyfosat (RoundUp) och något ännu giftigare som gör att buskarna vissnar ner eftersom. Experter från Israel, var denna dag på plats och utförde jobbet. Tänk att något så vackert kan bli ett hot som måste undanröjas!

Sticklingarna tog jag med klack. Alltså rev av hela skott så att lite av basen, där den satt fast på grenen, följde med. Jag skrapade också lite på barken längst ner, före plantering, där förhoppningsvis rötterna ska komma. Klippte bort topparna och satte i vattnade rotningskuber som är gjorda av stenull. De är bra för sådant som rotar långsamt vilket jag tror dessa gör på grund av att skotten är ganska hårda.

Några mjukare toppskott provade jag också med. Så en plastpåse med lite hål över hela härligheten, ställa ljust och vänta!

På tal om att vänta, så har ni läsare fått vänta på mina inlägg sista veckorna. Det har inte funnits tillräckligt med ork, fast lusten alltid finns där. Ämnen att skriva om saknar jag inte heller. Min serie om sommarblommor har några delar kvar och sedan börjar serien om E-plantor och växtsäsongen är ju här och det händer något varje dag med frön och plantor och naturen börjar vakna. Det är tur att jag får hålla på med sådant, det har varit min livlina alltsedan jag blev sjuk första gången. Det är värsta är all kamp med Försäkrningskassan och att bli bollad hit och dit. I några veckor har det varit en stor utredning som tagit mycket kraft men imorgon får jag ett besked som jag hoppas är slutet på allt sådant. Nu fortsätter i alla fall bloggen som vanligt och ska handla om betydligt trevligare ämnen. Sådant som livar upp och ger kraft – allt det gröna!

Dotterns persikoträd börjar nu slå ut, så jag var där idag och lekte humla. Fast ett träd kan det aldrig bli, utan får trängas i växthuset. Ifjol var jag tvungen att beskära ganska hårt, så det var spännande att se hur det skulle gå i vinter. Persikoträd är ju inget för Norrland egentligen och då måste man var extra försiktig med beskärning. Som tur är har vintern varit mild och nu är många trinda knoppar på gång!

Över vintern har hon skyddat med presenning och en ljusslinga som värmer innanför, men det som är bäst för ”trädet” är att det växer i djup sand. En bra lösning för oss norrlänningar. HÄR kan du läsa mer om hur hon har planterat och se när alla söta blommor har slagit ut.

Nu gäller bara att blommorna inte fryser, då får jag smaka så här fina persikor även i höst.

En forsythiabuske är särskilt kul att ha till påsk. På en vecka slår kvistarna ut med glada gula blommor. Jag ställer kvistarna i varmt vatten så går det fortare. På påskbordet är forsythian ett måste och när våren kommer längre fram lyser den i trädgården. Gult är den minst populära färgen, men till påsk och på våren tror jag att alla tycker att det är fint.

Vanligast är Forsythia x intermedia ‘Spectabilis’ med gyllengula blommor. Jag skulle tro att min gamla buske är av den sorten, för i många år frös den på vintern och inte en enda blomma kom det. Till slut har den acklimatiserat sig, så nu kan jag ta in många buketter på våren.

För oss i norr finns det härdigare sorter, t ex `Northern Gold`, en kanadensisk sort. Om vi än köper rosor, azaleor eller buskar finns det mycket bra från just Kanada, så inte behöver vi avstå så mycket som vi tror. Däremot kan de här växterna vara svårare att få tag på. Hos BillaBlom satsar vi på att erbjuda många härdiga sorter. HÄR och HÄR kan du se exempel på några kanadensiska rosor.

Forsythia gör sig bra i blandat buskage och som bakgrund till perenner och lägre buskar. Den är frisk och tålig och klarar också blåst. Den täta grönskan ger ett bra vindskydd. Man klipper den direkt efter blomning och väljer överhängande form som den blir naturligt eller stammar upp till ett litet buskträd . Ett bra tips jag läste var att plantera en italiensk klematis bredvid som får klättra i busken och förgylla med sen blomning. Forsythian har gett sitt mesta under våren och blir rätt tråkig sedan, så det låter som en god idé.

Å Glad Påsk på dig!

Att rota buskssticklingar är ingen konst. Åtminstone med vissa sorter som smällspirea, kornell, vinbär och forsythia. Här har jag bland annat klippt till sticklingar av smällspirean ´Summerwine´, som liknar den så kallade djävulsbusken ´Diabolo´, men är mindre och mer kompakt och har inte riktigt lika mörka blad. Liten pärlrönn ska jag också prova fast jag har inte kollat upp hur det går bäst att rota den. En del buskar är lättare att rota som vinterstickling, och en del som sommarstickling. Men det kostar ju inget att prova. HÄR kan du läsa om hur jag sätter sommarsticklingar.

Egentligen ska man ta vintersticklingarna tidigare än så här, men nu har det som vanligt inte blivit av. Nu rullar jag in dem i fuktigt tidningspapper i en plastpåse och lägger in i kylen tills jorden har tinat i trädgårdslandet. Då är det dags att förbättra jorden med lite gödslad torvmull och gräva om. På ytan lägger jag några cm grov sand. Sticklingarna klipper jag så precis under en nod – där det sitter små knoppar som ska bli blad – och så någon centimeter strax ovanför en nod. 15-20 cm är lagom längd. Så trycker jag ner sticklingarna så bara en eller två bladknoppar  tittar upp, vattnar och väntar så kommer det gröna skott om någon månad. Nästa vår toppar jag buskarna och eventuellt planterar om dem och om två år har jag många små gratis buskar!