Jag föll för den lilla krukrosen med miniblommor, bara 4 cm stora, i så fin purpurröd färg. Det finns exempel på att krukrosor klarar vintern i trädgården. Så nu tänker jag föröka rosen med sticklingar, vilket faktiskt är riktigt enkelt. Tänk om jag får ett gäng att sätta ut trädgården!
Först har jag planterat rosen i en större kruka, sådana här små rosor är känsliga för uttorkning. Några veckor ska jag odla den och njuta av blommorna, sedan klipper jag ner den och får många sticklingar. Om jag lyckas hålla liv i den vill säga. Annars finns fler att köpa, men kanske inte i den här fina nyansen.
På en trädgårdsföreningsträff för flera år sedan fick vi lära oss hur man förökar rosor. När jag ett år senare besökte en av deltagarnas trädgård växte där en så stor och vacker ros, som kom från träffen. När man förökar den själv blir den rotäkta och mer långlivad just därför. En liten bit av kvisten ( jämför storlek med tummen) med några pytteblad sätter man i pluggbrätte eller småkrukor med såjord. Men det är inte som med pelargonsticklingar, att man använder toppskottet, utan här ska man klippa bort själva toppen som är för mjuk och behålla den del av kvisten som är lite förvedad och hård. Titta noga på bilden! Vattna och ställ sticklingen i rumsvärme men inte så att solen lyser direkt på den. Som jag minns från kursen så behövdes ingen plastpåse över. Det får jag testa.
På samma sätt kan man också föröka en snittros, och få ut många sticklingar ur en enda. Fast då blir det en krukros som tas in på vintern. Snittrosorna vi köper kan till exempel komma från Ecuador. Lite varmare där på vintern…
Den här bilden är en beskrivning ur en lärobok från Nordvikstiden. Här tas sticklingarna 4 cm långa, det gäller nog större snittrosor eller trädgårdsrosor. På minikrukrosen är det kortare mellan noderna ( bladfästena).
Berätta gärna hur de gick om du testar det här!